Actuality of Californication
The tech bro and the hussar
Tim Walz, guvernör i Minnesota, har blivit utsedd till kandidat som vicepresident åt Kamala Harris. För att förstå vad det betyder i ett större sammanhang är det viktigt att se i ljuset av både president Joe Bidens historia och hur Kamala Harris bakgrund formar dagens politik.
President Joe Biden är i många avseenden en produkt av ett annat USA. Han satt i senaten mellan 1973 och 2009, och den viktigaste delen av hans karriär utspelade sig under Kalla krigets slut och början av Kriget mot terrorismen, under vilken Europa var USA:s primära utrikespolitiska fokus. Hans bas i den vita arbetarklassen, som tidigare starkt stödde demokraterna, har de senaste åren flyttat till republikanerna. Klassiska arbetarvärderingar har bytts ut mot en mer elitdriven politik. Denna förändring har även gjort att Bidens stil och politik ibland känns ur fas med samtida trender inom partiet.
Det är sammanhanget för valet av Tim Walz som vicepresidentkandidat. Det skulle kunna befästa en sammanslagning av olika politiska krafter: partiaktivisternas progressism och Silicon Valleydonatorernas teknokrati. Denna utveckling är tydlig i de krafter som till slut fick Joe Biden att avsäga sig presidentskapet. Många bedömare var förvånade att Pennsylvanias guvernör Josh Shapiro blev förbigången, men en mittenkandidat till posten hade inte fått med partiaktivisterna.
Kamala Harris är en mittenkandidat, fast från en extrem politisk miljö: Kalifornien. Den kaliforniska politiska kulturen är den som alltmer präglar demokraternas idéer även federalt, och det är en delstat där det i stort sett inte finns någon utmanare. De politiska skiljelinjerna är inom ramen för det demokratiska partiet.
Hon hade en linje som åklagare av att vara “tough on crime” (eller “Smart on crime”, som hon kallade det), med låg tolerans för demonstranter mot Irakkriget, och även mot invandring, fast den politiken går inte hem i partiet efter Donald Trump och the Great Awokening. Hennes enda mandatperiod i senaten har förvisso gett en del retorik och stöd till lagförslag som pekat längre ut åt vänster, men inte när det behövts ett djupare engagemang från henne.
Harris politik och ledarskap speglar en “mittenkalifornisk” riktning, liknande den som praktiseras av guvernör Gavin Newsom, där progressiva löften ges under valkampanjerna men där regerandet ofta sker från teknokratiska ståndpunkter för att gynna storföretagens och kunskapsarbetarnas intressen.
Det är viktigt att inte överskatta betydelsen av en enskild president i det amerikanska systemet. USA:s valsystem där vinnaren-tar-allt, tillsammans med en politisk kultur inriktad på “entertainment”, kan ibland leda till för stort fokus på det. I verkligheten är presidentskapet ett lagarbete, där den administrativa makten ligger i att politiskt utse den federala sektorns omkring 4.000 chefer, och det även på rätt låga nivåer.
Harris är fortfarande något av ett oskrivet blad, och i frånvaro av tydliga politiska ställningstaganden måste vi titta på hennes inre krets för att få en uppfattning om hennes framtida politik. Hennes nära band till Silicon Valley och den demokratiska partiets företagsflygel pekar på att fler tjänstemän skulle komma från den, snarare än de progressiva, fackföreningarna eller socialliberalerna.
Donald Trumps misstag kanske är att han satsar på en valkampanj där han kritiserar Kamala Harris för att hon skulle vara långt till vänster i politiken, snarare än att vara en del av “the swamp”. Det märker många väljare att hon inte är, och kan därför locka fler väljare ur mitten och i de stora grupper som inte identifierar sig som demokrater eller republikaner.
Mycket är ovisst i valet mellan en Trump som hoppar mellan positioner, och en Harris som letar efter en position. Inflytandet som en vicepresident kan ha är ofta begränsat, men brukar valet signalera att presidentkandidaten visar upp sig för mittenväljarna (se Mike Pence för Trump, och Joe Biden för Barack Obama). Tim Walz och republikanernas kandidat JD Vance drar ut kampanjerna mot politikens ytterkanter.
Provokativt går det att säga att USA:s val står mellan om landet ska bli mer likt Kalifornien eller Ungern. En del djupare förändringar är troligen att vänta oavsett vem som vinner valet.
