Skönhetsnormer är till för att skapas
Vem vill du vara idag?
I vår samtidskultur finns en skarp fördömelse av dem som väljer att förändra sitt yttre för att uppnå skönhet. Det kan tyckas paradoxalt; skönhet och utseende har ju alltid varit centrala komponenter i människans sociala sammanhang och kulturella uttryck. Men trots att vi lever i en tid där självförverkligande värderas högt, ses ofta beslut att genomgå fysiska förbättringar som något ytligt, fåfängt och moraliskt förkastligt. Vad är det som driver denna motvilja och varför anses det som ett moraliskt problem?
Förvånansvärt väcks frågor ur en postmodern, kroppspositiv eller queer synvinkel till förmån för en alternativ utseendenorm som är lika stark och uteslutande som den hos dem som vänder sig emot förbättringar. Det blir bara en norm till, snarare än en kroppslig frihet.
Skönhetsingrepp uppfattas ofta som symboler för ett samhälle som förlorat sitt djup och sin förankring, där ytlighet och kortsiktigt självuppfyllande styr människors val. Men detta avfärdande vittnar också om en djup spänning i vår kultur. Skönhet fortfarande ger stora fördelar för att förstärka personens högre inkomst, social status, och ibland till och med rättsliga fördelar. Då är det underligt att vi samtidigt moraliskt fördömer dem som försöker förbättra sitt utseende.
Begreppet lookism syftar på diskriminering baserad på fysisk attraktivitet. Denna form av diskriminering drabbar alla, eftersom ingen kan undgå åldrande eller fysiska förändringar över tid.
Att sträva efter skönhet är ett grundläggande mänskligt drag. I djurvärlden ses det i allt från fjäderdräkter till parningsritualer. Men i vår kultur ses det ofta som ett tecken på ytlighet att vilja förändra sitt utseende genom ingrepp. Denna dubbelmoral skapar en känsla av skam för dem som söker skönhet, samtidigt som vi alla påverkas av en estetisk ordning som ger fördelar till de vackra och nackdelar till de mindre attraktiva.
Ett centralt problem med samtidskulturens inställning till skönhetsingrepp är gränsdragningen mellan vad som är acceptabelt och oacceptabelt. Vi betraktar till exempel tandställningar som ett nödvändigt, “naturligt” ingrepp medan ögonlockskirurgi avfärdas som ytligt. Men var drar vi egentligen gränsen? Är en laseroperation för att förbättra synen mer legitim än en näsoperation? Båda ingreppen förändrar kroppens naturliga form, men kulturella normer avgör vilket vi accepterar och vilket vi fördömer.
Denna gränsdragning är inte bara godtycklig utan också exkluderande. Genom att avfärda vissa ingrepp som ytliga eller felaktiga, nekar vi människor möjligheten att förbättra sina förutsättningar. I denna process riskerar vi att förminska betydelsen av självförverkligande och individens rätt att definiera sitt eget utseende och sin egen skönhet.
En mer accepterande syn, här förstått som omfattande fysiska förändringar som går bortom kosmetiska operationer, kan ses som ett steg mot ett mer jämlikt samhälle. Att vilja förändra sitt yttre kan i grunden vara ett sätt att möta ett strukturellt problem. När människor som uppfattas som mindre attraktiva får sämre möjligheter än sina mer attraktiva motsvarigheter, skapas en orättvisa som är djupt rotad i samhällets värderingar. Att förändra sitt yttre kan därför vara ett sätt att motverka denna orättvisa och uppnå en mer jämlik status i samhället.
I en framtid där fysiska förändringar blir mer acceptabla och teknologin utvecklas så att ingrepp kan utföras säkrare och mer reversibelt, kanske transfiguration blir ett lika självklart inslag i våra liv som frisörbesök och tandvård. Samtidigt kommer den estetiska normen att förändras. Det kommer inte längre att vara lika stor skillnad mellan de som anses vackra och de som inte gör det, vilket i sin tur kan minska utseendets makt över våra liv.
Att anamma en mer tillåtande syn på skönhetsingrepp och självförändring kan också bidra till en mer jämlik framtid, där fler får möjlighet att förändra sitt yttre och därmed öka sina sociala förutsättningar. Om skönhet kan ses som ett socialt kapital, bör då inte alla få tillgång till den teknologi som möjliggör dessa förbättringar? Här blir estetisk frihet en del av en större jämlikhetssträvan, där teknologin hjälper oss att skapa en värld där människors utseende inte dikteras av genlotteriet utan av individuella val.
Denna förändring kräver också att vi ifrågasätter våra nuvarande skönhetsnormer. I en framtid där fysiska förändringar blir vanligare och tekniken allt mer sofistikerad kan gränsen mellan “naturligt” och “onaturligt” suddas ut. Skönhet blir då inte längre en fråga om att anpassa sig till ett givet ideal, utan en möjlighet att själv definiera hur man vill se ut. Kanske blir det en framtid där skönhet är något vi alla bär lättare, fri från moraliserande dömande.
Att acceptera estetiska förändringar som ett naturligt val är ett sätt att erkänna människans potential att forma sitt eget liv. I en värld där teknologin ger oss möjligheten att förändra våra kroppar, borde vi sträva efter en kultur som stödjer denna frihet. Skönhet ska inte vara en fälla där vi dömer oss själva och andra, utan en uttrycksform som låter oss skapa den bästa versionen av oss själva.
För att uppnå en mer inkluderande och mindre dömande kultur kring skönhet behöver vi också förändra vår syn på vad skönhet betyder och innebär. Skönhet är en mångfacetterad estetisk aspekt av livet, och det är tråkigt att reducera den till något som enbart är politiskt eller moraliskt laddat.
Till syvende och sist handlar denna diskussion om att bejaka individens frihet och att få definiera sin egen skönhet utan att bli dömd för det. En kultur som dömer dem som strävar efter att förbättra sitt yttre vänder sig mot att människor vill leva ett liv som känns autentiskt.
I slutändan är det en fråga om jämlikhet och att kunna bära sin egen skönhet lite lättare. Skönhet ska inte vara en dom över våra biologiska förutsättningar, utan en frihet att uttrycka oss och skapa den bästa versionen av oss själva.
