COP28: klimatnytta för pengarna?
Årets partskonferens för FN:s klimatkonvention UNFCCC, COP28, är den största som hållits. Från 35.000 deltagare på COP26 i Glasgow 2021, följt av 45.000 på COP27 i Sharm el- Sheikh, har mötet i Dubai tagit emot 100.000 deltagare. Den första partskonferensen, COP1 i Berlin 1995, hade 2.000 deltagare.
Det är många politiker, tjänstemän och organisationer som reser till Dubai, trots kritiken att företagen har en för stor närvaro på COP28. Värdlandet Förenade Arabemiraten har också fått kritik som oljeproducent och bristande respekt för mänskliga rättigheter.
Sverige skickar statsministern och vice statsministern till partskonferensen. Kritiken mot Tidöregeringens klimatpolitik har varit hård. Sverige har länge setts som ett föregångsland i klimatfrågan, men inför COP28 sägs svenskarna inte längre ha lika hög trovärdighet i förhandlingarna.
Förutom att 25 miljarder av Sveriges totala bistånd på ungefär 47 miljarder kronor går genom multilaterala organisationer, så uppgår Sveriges kärnstöd till Gröna klimatfonden till 8 miljarder kronor för 2020–2023. Det gör Sverige till den femte största givaren i absoluta termer. Sveriges andel av de globala utsläppen är 0,2 procent. Frågan är hur mycket mjuk makt som Sveriges ledartröja egentligen ger?
Fonden för klimatskador klubbades formellt igenom på COP28, men frågan är hur den ska samla in pengar. Det handlar om att länderna i Globala syd vill ha kompensation från de rika länderna vars kumulativa utsläpp av växthusgaser orsakar dem förluster från de stigande havsnivåer och extremväder som tillskrivs klimatförändringar. Hur ska en “klimatskada” definieras och bedömas? Hur ska fördelningen av fondens resurser göras? Vem gör bedömningarna? Det rör sig om svåradministrerade mekanismer som ska tas fram.
FN:s konferens om handel och utveckling UNCTAD har i rapporten Taking Responsibility angett att fonden borde kapitaliseras till 150 miljarder dollar, vilket ska öka till 300 miljarder dollar till år 2030. Globala nord, särskilt USA, har i förhandlingarna före COP28 gjort det tydligt att alla deras bidrag till nya fonder ska grundas på frivillighet. I debatten talas det om att gröna investeringar måste lyftas “från miljarder till biljoner”, men det finns få idéer om hur de medlen ska tas fram, förutom skuldsättning.
På COP28 diskuterades en utfasning av fossil energi, men många anser att det saknas handfasta planer eller sanktioner. Ett eventuellt avtal om utfasning behöver förmodligen beslutas utanför UNFCCC:s ram, för inom ramen för konventionen krävs konsensus mellan parterna. Det är lätt att skriva rubriker som hälsar resolutionen efter Doha som någon form av historisk seger; det är svårare för de samtyckande nationerna att hålla sitt ord och ha rätt incitament på plats för att faktiskt genomföra den överenskomna klimatpolitiken — och det på ett sätt som inte hindrar utvecklingen.
POLITICO Europes klimatkorrespondent Karl Mathiesen skriver att det kan komma en hård motreaktion. Han noterar att en stor del av president Joe Bidens politik går ut att försöka mildra effekten, men att det rör sig om dyra åtgärder. Ett alternativ för framtiden kan vara en vassare politik.
