Amaras lag kräver en innovativ innovationspolitik
Politiker ser ofta på innovationspolitik som Guldlock gjorde i sagan om de tre björnarna, att det går att hitta en politik som är precis lagom för att få en teknik att utvecklas eller minska på riskerna. Fast särskilt lagom brukar teknikdebatt sällan vara. Den första reaktionen på nya innovationer är ofta extrem.
Amaras lag
Den amerikanske datavetaren Roy Amara (1925–2007) ansåg att vi tenderar att överskatta effekten av ett tekniskt framsteg i det korta perspektivet och underskatta effekten på längre sikt. Amaras lag visar hur teknikutvecklingen ofta beskrivs i det allmänna medvetandet. Först kommer ett genombrott och de första visionärerna kommer med stora deklarationer om hur tekniken kommer att förändra allt. Åren går och allmänheten märker att rätt lite hänt och teknikens tillämpning verkar inte likna visionerna. Snart börjar diskussionen att handla om ”hype” och överdrifter. Tydliga exempel vid millennieskiftet var internets utveckling, Human Genome Projects kartläggning av det mänskliga genomet och nanotekniken. Internetboomen utmynnade i IT-bubblan. De nya rönen om genomet verkade mest handla om hur lite forskarna egentligen förstått om hur det var uppbyggt. Nanotekniken växlade spår från att diskutera omvandling av materia på molekylnivå till en materialteknik som kanske var avancerad men inte särskilt annorlunda.
Det område som härnäst verkar falla ned i första fasen av Amaras lag är idag artificiell intelligens. Artificiella neuronnät är i bästa fall en mycket begränsad sorts intelligens, ändras en förutsättning eller mindre detalj är den artificiella intelligensens grundhet rätt tydlig. Självkörande bilar kan inte navigera i förhållanden som de aldrig tidigare sett. Maskiner har problem med att analysera meningar som kräver en förståelse av hur omvärlden fungerar. AlphaGo kan inte lära sig att spela schack och poker. Dagens djupinlärning inom artificiell intelligens bygger på modeller av hur djur lär sig genom trial-and-error inom klassisk inlärning. Det flesta stora språng nyligen beror mer på tekniska förbättringar och matematiskt grovarbete än genombrott inom förståelsen av sinnet och intelligensen. Det finns en överhängande risk att forskarna åter blir tvungna att konstatera en ny ”AI-vinter” liknande den efter 1960-talet, där få nya framsteg sker.
Den andra fasen av Amaras lag brukar ofta komma till sin rätt efter omkring 10–15 år efter den första besvikelsen. Det som förändras är ofta att tekniken börjar att användas på nya sätt, sätt som sällan liknar hur tekniken använts tidigare. Förändringen understöds av samverkan med andra nyare teknikutvecklingar. Datorn blev inte en bättre fax eller kontorsmaskin, utan ett nytt sätt att leva, arbeta och umgås på som understöddes av teknik.
Riskhantering istället för riskminimering
Det är svårt att sia om framtiden. Mycket kan anas genom att förstå de breda linjerna inom teknikutvecklingen, men utvecklingen rymmer också en hel del värderingar. För att innovation och tillväxt ska blomma behöver entreprenörer ett tydligt grönt ljus från politiken som signalerar att det går bra att ta risker och utmana befintliga affärsmodeller och traditionella sätt att göra saker.
Därför behöver en frihetlig politik handla om annat än förbud eller subventioner. Dessa tenderar att vara alltför stela, byråkratiska, oflexibla och långsamma för att anpassa sig till nya förhållanden. Risken är också att regleringar och subventioner tar fasta på en för tidig version av tekniken, då vidden av systemeffekterna och alternativkostnaderna från ett ingripande ofta underskattas. Riskhantering är ofta rimligare än riskminimering och för det behövs fler alternativ av åtgärder.
Det kan vara bra för lagstiftaren att se över egendomsskyddet och kontraktslagstiftningen, då det kan ofta vara en bra lösning på eventuella externa effekter från innovationerna. ”Mjuk lagstiftning”, icke-bindande normer och resolutioner, tar mer politisk kraft men kan också bygga in mer trial-and-error, uthållighet och ge fler möjligheten att komma till tals om ny teknik vid rätt tidpunkt. Då blir det också lättare att bygga in värderingar i tekniken, som vid t.ex. ”inbyggd integritet” där principfrågor om integriteten påverkar systemets hela livscykel; från förstudie och kravställning över design och utveckling till användning och avveckling. Om skador uppkommer bör politiken vara snävt anpassad för att lindra just dessa, inte att stoppa tekniken i sig.
De allmänna principerna ger flexibilitet och utvecklingsförmåga att möta Amaras lag med förnuft. Det är också ett sätt öka människors frihet. Verklig frihet är inte bara är frihet att välja, utan också en frihet att skapa.
